Elle undrar....

Jag inte vet ja, min hjärna moves in mysterious ways!

För eller emot?

Jag har alltid haft varit två delad vad  det gäller jakt. Förstår problemet med för mycket rådjur och älgar som springer ut på vägarna och orsakar trafikolyckor.

Har vi dessutom tagit oss rätten att döda och äta kött så är troligtvis djuren i skogen de lyckligaste djuren att äta jämfört med slaktdjuren.

Vad jag trodde att jag hade problem med var hur man kan tycka det är så spännande och roligt att få skjuta djuren men i morse slog det mig, det är inte det som gör mig aningen trött på jägare.

Vad som kan få mig att dra alla jägare över en kam är de få män som tror det är Urmannen, Das ûberman,

Kungen i skogen som faktiskt fäller sina egna byten och släpar hem köttet till sin lilla kvinna som helst ska står surrad vid spisen.

Oftast har dessa personer mycket åsikter om de mindre "testosteronstinna" männen som inte jagar. De hänvisas till fjollor, bögar osv.

Dessa män pratar inte känslor, vill inte ha någon fru som har egna åsikter. Att slå sig för bröstet och hävda sig är en del av denna mannens personlighet och han bär helst kniv i bältet till vardags.

Jag finner det lite skrämmande att dessa män får lov att bruka vapen!

Men, jag tror denna typ av jägare är i minoritet.

Om man dessutom lyckas skjuta något så är de givetvis stolta och tar vara på köttet på ett bra sätt.

Skulle de skadeskjuta något så letar de efter djuret ibland i flera dagar och tycker det är oerhört jobbigt tills de finner djuret och kan avsluta lidandet.

Dessutom rycker jägare in när vilt har blivit påkörda, hästar har skadats svårt osv.

De gör en ganska stor samhällstjänst!

Så de flesta jägare är toppen!

Vissa av dem kanske skulle gå till en psykolog och jobba på sin självkänsla.

En rolig anekdot var den jägaren man kunde läsa om i tidningen för någon vecka sedan...

Han sköt en travhäst som stod i sin hage, han trodde det var ett vildsvin!

Tjenare!

/E